Jag fick för mig att sticka lite nu när höstmörkret sänker sig. Det är ett riktigt terapiarbete att sticka. Hittills har det bara blivit lättare saker, men tids nog ska det väl bli svårare och svårare alster som lämnar min hand.
Det första jag provade på var ett par armvärmare åt mig själv. De ä stickade i mjukaste EKO alpacha ull.
Ett par cerisa benvärmare till E. Hon blev superlycklig då hon älskar att ta av och på strumpor och skor numera. Dessa kan hon ta av hur mycket hon vill utan att börja frysa om de söta små fötterna.
När E fick nåt ville W ha något också såklart. Ett par strumpor i mjukt ullgarn. Blå skulle de vara sa han bestämt. Hittade garn på loppis så hans sockar är delvis i återbrukat material.
Nu är det höstlov för alla barn i skolan. Själv blir det en del jobb, men även några dagars välförtjänt vila. Det ska bli skönt och roligt att få vara med barnen och busa några extradagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar